Det finns en saknad
Skin, skin som den sol du är.
Låt hela världen se ditt vackra leende.
Lys, lys som den stjärna du är.
Du lyser upp mitt mörker och jag känner du är med.
Det finns stunder människor nämner det, det finns stunder människor tänker det.
Det har varit gånger då jag sagt det, då jag har velat det.
Men aldrig gjort det.
Saknaden bland mina vänner är stor, saknaden inom mig själv är stor. Att mista en vän, två & tre. Det är jobbigt och något som jag själv numera vet att inte alla skulle klara av, men det har jag gjort. Jag är starkare än vad vissa andra någonsin skulle kunna bli. Jag känner mig stolt över den jag är, och det jag har gjort. Jag skulle aldrig vilja byta bort mitt liv för någonting i denna värld. Aldrig.
Det är mitt liv, och tillägnat mig. Utan det skulle den här världen aldrig träffat på mig. Hur skulle det påverka just Ditt liv tror Du? Svara gärna ni som klarar det...
Men inlägget är faktiskt inte tillägnat mig, utan en vän jag hade för några år sen. Som var i samma stall som jag och som hade världens skönaste familj, som jag aldrig nånsin kommer att glömma. Denna familj har satt sig i minnet hos de flesta som träffat på dem. Med helt underbara och positiva personligheter kom de nära många människor, i alla fall som jag uppfattade det.
Jag tyckte om de allihop. Helt underbara...
Jag vill inte säga mer än att länka er vidare till Sofias minnes blogg, om Sara och Malin. Varje gång jag går in där tänker jag tillbaka på tiderna ute i knutsbol. Alla galna grejer som hände. När vi var ledare för shettis grupperna och allt annat.
Det var som min mamma sa när vi kollade på bloggen tillsammans
"Det är konstigt att världen är så orättvis. Att de mest underbara personerna får vara här kortast. Det fanns ingen som var så omtänksam i stallet när du började där som Sara. Hon visade allt och tog så bra hand om dig under den korta tiden du var där."
& visst var det så. Det var oftast Sara som styrde upp allting i stallet och alltid den som höll koll på allt. En väldigt bra förebild skulle jag kunna säga. Glad, positiv, tog livet med en klackspark som någon beskrev det.
Jag vill bara säga att denna person har påvärkat mig enormt.
Även Malin, som lärde mig en läxa med det hon gjorde. Det är bara synd att sånt ska behöva hända.
Men era närmaste ska veta att jag tänker på er och era familjer dagligen.
Och som jag saknar knutsbol.....
http://saramalinvilaifrid.blogg.se/
Det är Sofia som har gjort bloggen. Ett jätte bra jobb och du är en väldigt stark person, glöm aldrig det!
Låt hela världen se ditt vackra leende.
Lys, lys som den stjärna du är.
Du lyser upp mitt mörker och jag känner du är med.
Det finns stunder människor nämner det, det finns stunder människor tänker det.
Det har varit gånger då jag sagt det, då jag har velat det.
Men aldrig gjort det.
Saknaden bland mina vänner är stor, saknaden inom mig själv är stor. Att mista en vän, två & tre. Det är jobbigt och något som jag själv numera vet att inte alla skulle klara av, men det har jag gjort. Jag är starkare än vad vissa andra någonsin skulle kunna bli. Jag känner mig stolt över den jag är, och det jag har gjort. Jag skulle aldrig vilja byta bort mitt liv för någonting i denna värld. Aldrig.
Det är mitt liv, och tillägnat mig. Utan det skulle den här världen aldrig träffat på mig. Hur skulle det påverka just Ditt liv tror Du? Svara gärna ni som klarar det...
Men inlägget är faktiskt inte tillägnat mig, utan en vän jag hade för några år sen. Som var i samma stall som jag och som hade världens skönaste familj, som jag aldrig nånsin kommer att glömma. Denna familj har satt sig i minnet hos de flesta som träffat på dem. Med helt underbara och positiva personligheter kom de nära många människor, i alla fall som jag uppfattade det.
Jag tyckte om de allihop. Helt underbara...
Jag vill inte säga mer än att länka er vidare till Sofias minnes blogg, om Sara och Malin. Varje gång jag går in där tänker jag tillbaka på tiderna ute i knutsbol. Alla galna grejer som hände. När vi var ledare för shettis grupperna och allt annat.
Det var som min mamma sa när vi kollade på bloggen tillsammans
"Det är konstigt att världen är så orättvis. Att de mest underbara personerna får vara här kortast. Det fanns ingen som var så omtänksam i stallet när du började där som Sara. Hon visade allt och tog så bra hand om dig under den korta tiden du var där."
& visst var det så. Det var oftast Sara som styrde upp allting i stallet och alltid den som höll koll på allt. En väldigt bra förebild skulle jag kunna säga. Glad, positiv, tog livet med en klackspark som någon beskrev det.
Jag vill bara säga att denna person har påvärkat mig enormt.
Även Malin, som lärde mig en läxa med det hon gjorde. Det är bara synd att sånt ska behöva hända.
Men era närmaste ska veta att jag tänker på er och era familjer dagligen.
Och som jag saknar knutsbol.....
http://saramalinvilaifrid.blogg.se/
Det är Sofia som har gjort bloggen. Ett jätte bra jobb och du är en väldigt stark person, glöm aldrig det!
Kommentarer
Trackback
