Hatet blir för stort
Jag hatar att leva med ett hat mot en person som jag vet att jag måste stå ut med i all framtid. Det finns ingenting som kan ändra situationen, och kommer aldrig att göra. Det kommer sluta som det gjorde för dig själv. Att jag bryter tystnaden, att jag talar om exakt vad jag tycker och tänker om dig, och efter det kommer vi aldrig mer att höras av varandra.
Det finns något som kallas kärlek, men det är ingenting du har. Det ända du har är ett bra sätt att ge andra människor dåligt samvete, trots att de inte borde. Jag klarar inte det här, jag vill låta bli. Jag vill inte se dig som en självupptagen alkoholist som bara tänker på dig själv. Jag finns inte för dig, och du finns inte för mig. Men ändå så ska du alltid lägga dig i mitt liv, trots att du inte vet någonting.
Det finns ingen som förstår mitt hat mot dig. Att jag lever här är för att jag måste, inte för att jag vill. Helst vill jag bara lägga mig ner och dö, bara för att slippa att se dig mer. Jag fäller en tår varje dag för dig, för att jag hatar dig så himla mycket. Du och ditt överdrivna betende.
Ju mer jag skriver om det, desto mer förbannad blir jag. Så det är bäst att sluta skriva nu. Men jag vill avsluta med att säga en sak... Efter det här tänker jag aldrig mer tvinga mig själv att umgås med någon som jag hatar så mycket som dig. Men just nu så har jag inget val....
Bevaka bloggis ...
